De bästa böckerna under 2016

De bästa böckerna under 2016

Redan förra årsskiftet gav jag upp tanken på att bestämma DEN bästa boken under 2015. Så här har du de böcker som jag mer än de andra kommer att bära med mig länge.

Trädens hemliga liv, Peter Wolleben
Galen i humlor och Galen i insekter, Dave Goulson
Den tid då ljuset avtar, Eugen Ruge
Ta vägen, Peter Stamm
Resa i månljus och Det tredje tornet, Antal Szerb
Mannen utan öde, Imre Kertesz
Väggen, Marlene Haushofer
Boktjuvarna, Anders Rydell
Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter, Elisabet Gilbert

Hoppas jag inspirerar dig till att läsa någon av dem.

Härliga semesterböcker

IMG_0843Härliga semesterböcker!

Åter hemma till kofta på kvällen och motvind, och Plätten, vars grönsaker bara sprutar upp med all denna väta och värme. Härligt.

Tänk att på rad få läsa två riktigt, riktigt bra böcker! Både Resa i månljus av Antal Szerb och Före festen av Sasa Stanisic. Så olika, men, vilken härlig litteratur. Fick en intressant artikel av en väninna nyligen med ett mycket viktigt tema. Att alla bilder som ersätter orden kommer att göra oss dummare. De här två romanerna blir man inte dum av att läsa. Resa i månljus handlar om ett ungersk par på bröllopsresa i Italien. Han är inte riktigt mogen det äkta ståndet. Ungdomsåren och hans ouppgjorda tankegångar kommer ifatt honom. Mycket psykologiskt skickligt skriven. Före festen är en helt annat typ av roman, en skröna, en fantasi, om en by Fürstenfelde som under minst 500 år firat en Anna-fest varje sommar. Natten före förbereder sig innevånarna på helt olika sätt. Även sagor och sägner varknar till liv. Jag älskar hans lakoniska humor. Sr fram emot att höra vad du tycker.
image
Har också läst En vintersaga av William Shakespeare som är en del i Bokcirkelns sommarläsning så den lämnar jag därhän så långe.

IMG_0901Här kommer krönikan. Jag tror den är hämtad från Svenska Dagbladet (?). Snart kanske jag får kalla mig ”bokdront” som tycker att böcker dessutom ska vara på papper!.

”KRÖNIKA

”Tallyho tallyho, jag har skjutit en dront” skaldade en gång Harriet Löwenhjelm. Men pippin trillade i sjön och diktjaget höll käften om det hela. Att ödsla berättelsen på de ”krasse, förkrumpne och sene att tro” därhemma i byn var ju ingen idé. Hade Löwenhjelm haft tillgång till sociala medier hade dikten knappast blivit muntrare. ”Pics or it didn’t happen!” är den gängse uppmaningen till människor som inte självmant pyntar sina berättelser med bilder.

Vi har inträtt i en hypervisuell tid. Bilddelningstjänsten Instagram har gått om Twitter i antalet användare, Facebook meddelar att man hädanefter kommer att premiera rörlig bild framför text, Netflix-serien har konkurrerat ut romanen som kvällsavkoppling. Bilden på Alan Kurdi ändrade en hel kontinents flyktingpolitik. Tidningarna bedriver sedan länge sina egna tv-kanaler med helikopterflygande reportrar i en flåsig jakt efter läsarna – förlåt, tittarna.

Tycks jag aningen surmulen kan det bero på att jag ogillar förändring – och i synnerhet fördumning. För ja, det handlar om en fördumning när läsandet försvinner till förmån för visuella förströelser. Är jag elitistisk? Inte ett dugg. Men att försöka tuta i folk att det skrivna ordet bara är en av många likvärdiga kulturyttringar är den värsta sortens populism. Nej, man får inte ett lika stort intellektuellt utbyte av klämma en säsong av ”Orange is the new black” som att läsa till exempel Alan Silitoes novellsamling ”Långdistanslöparens ensamhet”. Däremot är det bekvämare för hjärnan – och sådant som är bekvämt för hjärnan bör man sky som pesten.

Visuella medier får dig förvisso att se världen med andra ögon (regissörens eller fotografens), men det är en passiv upplevelse. En intellektets snitslade bana, om man så vill. Det skrivna ordet däremot tvingar läsaren att släppa in en annan människas tankar i sitt huvud. Att byta perspektiv. Att måla egna bilder utifrån de ritningar som författaren ger (det gäller till och med texter som riksdagspromemorior, bruksanvisningar och ”Twilight”-serien). Det skrivna ordet är dessutom ett oöverträffat redskap för att överföra större idékomplex; det är ingen slump att alfabetet uppstod före ideologierna.

Man kan så klart kasta ut bäbisen med badvattnet och hoppas att det ur den nya visuella kulturen uppstår annat spännande. I takt med att den tangentbordslösa surfplattan ersätter laptopen är det inte konstigt om folk hellre filmar sig själva än mödosamt knackar ihop en blogg. Och ungdomar lär sig ju så mycket annat nu för tiden, säger föräldrarna glatt innan de sätter sig ned för ännu ett par avsnitt ”Game of thrones”. Så kan vi fortsätta att skylla PISA-resultaten på flyktingkrisen, på kommunaliseringen av skolan, på oengagerade lärare och precis allt annat än pudelns kärna: att människor inte längre läser i samma utsträckning.

Det här är förstås helt vanligt konservativt dravel om att allt och alla var bättre förr. Nästa krönika får bli i form av en selfie med en dront.

MARGIT RICHERT

Wow vilken roman – Resa i månljus, Antal Szerb

Resa i månljusResa i månljus, Antal Szerb

Resa i månljus, romanen byggd på researchen i Det tredje tornet var för mig okända böcker av en ungersk författare, Antal Szerb. Född 1901 av judiska föräldrar, dör han 1945 i ett av nazisternas läger. En stor sorg för oss läsare. Jag hade gärna läst mer av honom.

Resa i månljus börjar som en bröllopsresa det ungerska paret Mihály och Erzi gör i Italien. För att bli vuxen, har han tidigare haft Erzi som sin älskarinna, ”stjäl” henne från maken, gifter sig med henne och när boken startar tror han att han nu är sorgligt vuxen och ska fixa sitt liv. Men icke så. Hans obearbetade ungdom kommer ifatt honom och får honom att fly både från brud Det tredje tornetoch sig själv. Han kollapsar och romanen handlar om hur han sakta men säkert ser sig själv. Underbart kunnigt skrivet psykologiskt och om religionshistoria, italiensk geografi och mänskliga relationer. En njutning för dig som vill tänka när du läser.

Klar för Guldkorn 2016.