En trevlig julklappsbok

En trevlig julklappsbok

Jo, jag är kanske lite tidigt ute, men har en liten glugg i allt mitt tyskpluggande idag.  Peter Wohlleben har skrivit en ny bok, Naturens dolda nätverk. Här gör han nedslag i det stora, finmaskiga och vittförgrenade nätverk som naturen är och visar oss på hur även små ingrepp från oss människor kan få stora konsekvenser för naturens kretslopp.

Han tar t ex upp:
Vad händer när vi kalhugger i skogar?
Varför irrar de stackars nattfjärilarna kring lampan tills de dör?
Vilka har vi fått våra blå ögon och vår ljusa hud från?
Hur kan sanden i Sahara påverka skogarna i Amazonas?
Kan vargar ändra floders lopp?

Natuens dolda nätverk är klart, enkelt och trivsamt (även om det är förskräckliga konsekvenser) skrivet. Du som läst boken kan enkelt berätta för andra om det fantastiska nätverk som naturen består av.

Peter Wohlleben har tidigare skrivit bl a Trädens hemliga liv, också en läsupplevelse.

Ester kanske

Ester kanskeEster kanske av Katja Petrowskaja
Efter att ha läst mycket om hemskheterna under 2:a världskriget, hämtade jag beställd bok på biblioteket – Ester kanske av Katja Petrowskaja – som inte är en roman, utan en väldigt bra skriven berättelse om hennes sökande efter släkten, främst polska judar i Warsawa och Lódz. Åh nej, tänkte jag inte en sådan bok till, och när sedan en zinkkista (Svetlana Aleksijevitj) dök upp så blev jag lätt förtvivlad. Men det här är en helt annan sorts bok. Katja är född i Sovjetunionen och har den ryska sagotraditionen som ett osynligt filter i sina drömmar, associationer, fantasier i sitt eget liv, som hon väver in i berättelserna där hon får fatt och hittar information om anor, hus där de bott, läger de suttit i, internetträffar som resulterar i levande släktingar. Och sina föräldrars berättelser.
Det går inte att hasta igenom Ester kanske. Katja har ett språk som kräver din närvaro. Boken är befriande modern, ja väldigt samtida med Katja, trots att hon rör sig 70-100 år tillbaka i sin historia. Mycket läsvärd. Katja är absolut en författare att hålla ögonen på.

Om du älskar mumintrollen …..

Tove J….. kommer du att njuta oreserverat av Tove Jansson ”som brevvän”.  Hennes brev är fyllda av människorna, vännerna och familjen, resor hon gör, naturen kring öarna hon älskar och havet med stormarna, ’Sjöberg’ kallas de. Men också glädje över vänskaper och kärleken, deppiga funderingar, idogt arbete, slitningarna mellan plikt och lust, vardagsmödor och utställningar. Allt serverat på Mumindalens verklighetsmatta. Jag älskar hennes finlandssvenska ’vispa iväg ryssarna ur Finland’, de tyckte jag var ’strottig’. Sjungande, kärv finlandssvenska. Och stora Hemskheter och Missförstånd och andra trevligheter.
Boken heter Brev från Tove Jansson, uval och kommentarer av Boel Westin och Helen Svensson.

Vad har du läst för intressant brevsamling?

Vara umbärlig – vilket öde!

Den umbärligaDen umbärliga
Sigrid Combüchen
Norstedts Förlag

Sigrid Combüchen är alltid lika njutbar att läsa. Säker stilist, kunnig i skrivandets konst, härlig humor och ett sätt att ställa sig vid sidan och betrakta som jag gillar.
Den här boken handlar om Ida Björkmann som har fått ett eftermäle som plåster/stalker gällande både Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf. Det Sigrid ger är en mer nyanserad bild av Ida än den gängse forskningen har gjort. Att skriva en biografi är att göra  en människa ”till huvudperson i sitt eget liv” skriver Sigrid. Den känslan får jag inte av att Ida kände i sig själv – grundtrygg. Hennes livsluft var nog Fröding och Lagerlöf. ”Bästa sättet att inte få vara med, är att vara för angelägen”.

Jag tycker också om ord som ”snörlivsandedräkt” och ”sockertångsögd”. (Det sista ordet var inför hur det såg ut i Idas hem.) Får man fantasier om snokande, nedvärderande av detta sista ord? Eller vad tänker du?Läsvärd bok – psykologiskt insiktsfull.

Intressant att Ida dyker upp när vi i Bokcirkeln läste Jerusalem av Selma Lagerlöf och en därtill kort biografi (som jag har namnet på i min kom-ihågbok i stan). I Selmas brev till bl a Sofie Elkan fanns mycket kritik av Ida. I den här boken framgår det att Selma själv ”eldade på” relationen när Ida svalnade av missmod eller ilska. Och att hon ibland sa inte så snälla ord – Ida citerade senare att Selma en gång sagt att hon var en avvikande färg eller feltråd i varpen. (min fetstil).

Visste du förresten att Svenska Akademien ger ut ett litteraturpris i hennes namn varje år?