Sommarens bästa + ytterligare en ung svensk författare

Sommarens bästa + ytterligare en ung svensk författare

Det måste vara min ålder (och mitt växtintresse) som gör att sommarens bästa bok för mig är Kerstin Ekmans Gubbas hage. Jag känner mig som jag är med på hennes vandringar. Vi undrar om pyrolan kommer upp igen där vi fann den förra året. Vi pratar om Thoreau och hans strövtåg runt Walden, om Arkadien och Bjerkander, om blåbär, längtan, saknad och oro kring naturen.  Gubbas hage kräver att du är lite bevandrad i botanik och latinska namn. En njutning att läsa.

Så fick jag hem Agnes Lidbeck Förlåten från biblioteket. Och återigen undrar jag varför jag läser svensk skönlitteratur av unga författare. Det är nog åldern igen. Fast nu på ett motsatt sätt. Men det kanske är så här unga människor tänker. Ospännande för de lyfter aldrig på förlåten – om det nu syftar på ett stort tygstycke som döljer något. Någon som blir förlåten förekommer inte. In i det sista hoppades jag att de skulle kliva ur sina barnroller.

En magisk stund

En magisk stund

I Stockholm satt jag nyligen på Kungliga Biblioteket och fick bläddra i en bok om insekter och fjärilar som jag vet att Clas Bjerkander, vetenskapsman, botanist och entomolog, fick som gåva i hela sitt omfång, 8 volymer, av Vetenskapsakademin år 1781. Bjerkander var själv ledamot av akademin och fick verket för sina insatser i forskningen kring skadeinsekter på grödor samt för att han identifierat 254 nya insekter i Sverige. Verket skrevs av Charles De Geer mellan 1752-1778, Memoires pour servir l’histoire des Insectes och är på över 1000 sidor. På pärmens framsida det svenska riksvapnet i guld och De Geers porträtt invid titelsidan.

Och allt detta för att jag i julklapp av Magnus fick den underbara boken – Då var allt levande och lustigt. Stort, varmt tack, Magnus.En bok om Clas Bjerkander, Linnélärjunge, präst och naturforskare skriven av Kerstin Ekman. Jag strövade med honom på markerna på Kinnekulle, imponerades av hans noggrannhet i observationerna och anteckningarna han gjorde under hela sitt vuxna liv, svalt med honom som fattig student i Uppsala. Gladdes med honom när han gifte sig. Sörjde med honom som inte fick några barn. Kerstin Ekman skrev fram honom hur historien. Sidan med fjärilarna är ur Carl Cleckrs bok om fjärilar som gavs ut 1759.  ”Linné var så förtjust i hans handkolorerade och noggrant tecknade bilder att han skrev att arbetet var ”så vackert  att det giör godt neder i tåerne”.” Det var drottning Lovisa Ulrika som gav honom medel att ge ut fjärilsboken. Då var allt levande och lustigt rekommenderas varmt om man är en naturmänniska.