De bästa böckerna under 2016

De bästa böckerna under 2016

Redan förra årsskiftet gav jag upp tanken på att bestämma DEN bästa boken under 2015. Så här har du de böcker som jag mer än de andra kommer att bära med mig länge.

Trädens hemliga liv, Peter Wolleben
Galen i humlor och Galen i insekter, Dave Goulson
Den tid då ljuset avtar, Eugen Ruge
Ta vägen, Peter Stamm
Resa i månljus och Det tredje tornet, Antal Szerb
Mannen utan öde, Imre Kertesz
Väggen, Marlene Haushofer
Boktjuvarna, Anders Rydell
Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter, Elisabet Gilbert

Hoppas jag inspirerar dig till att läsa någon av dem.

Samtal 9 i Bokcirkeln – Den tid då ljuset avtar

Samtal 9 i Bokcirkeln – Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge

Det var så länge sedan Bokcirkeln träffades så det blev mycket annat också som blev avhandlat, men i korthet skriver jag att Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge beskrivs som Buddenbrooks i forna DDR. En släktkrönika över fyra generationer.

Elisabet: Han speglar de stora skeendena, de tyska kommunisterna som flyr till Mexico för att det inte är lämpligt att vara kommunist i Tyskland på 1930-talet. Lever där och längtar hem. Så förlorar Hitler kriget och kommunisterna önskas hem till DDR, och inser att de egentligen inte är efterfrågade i det som blir DDR heller. Så faller Muren och återigen är de inte efterfrågade, gamla nu visserligen.

Karin: Jag tyckte mycket om hur författaren fick mig att dyka direkt in i deras liv genom den mycket fina skildringen av sonen Alexander som besöker och tar hand om sin dementa pappa, Kurt.

Mie: Jag tyckte det var besvärligt att han hoppade så mellan individer och årtionden. Låg boken så ett litet tag, fick man gå tillbaka.

Karin: Det verkar generellt vara så nuförtiden. Aldrig linjärt. Som om författare inte vågar lita på sina berättelser.

Elisabet: Jag tyckte att episoden när Kurt var och hälsade på sonen i Berlin och försökte prata med honom ”så du har blivit en hippie nu”, var helt obetalbar. (sid 299-316).

Karin: Liksom Irina, den ryskfödda hustruns tyska. Många glada skratt! Och beskrivningen av hur hennes mor haft det i Ryssland innan Irina tog henne till Tyskland. När den äldre ger upp om tyska språket för att hon inser att hon nu inte kan tyska bara för att hon lärt sig alfabetet på tyska. Ljuvligt!

Karin: Jag tycker författaren är skicklig på att fånga hur generationerna inte möts när de träffas. Gav mig en insikt om ansvaret jag har som äldre att kommunicera.

Mie: Oavsett när och var i tid är generationernas oförstående attityder till varandra, lika illa. Sorgesamt.

”Den stora DDR-Buddenbrooksromanen.”

den-tid-da-ljuset-avtar”Den stora DDR-Buddenbrooksromanen.”

I en veckas tid har jag nu befunnit mig omväxlande i Mexico, gamla DDR, en avlägsen by i Ryssland, öst i det förenade Tyskland och i huvudet på nästan samtliga familjemedlemmar i släkten som Eugen Ruge skriver om i Den tid då ljuset avtar. Titeln syftar inte bara på en årstid, utan även på att livet går. Och det är där han blir som allra bäst, hur han lyckas förmedla en människas tankevärld när vårt inre psykiska ljus börjar avta. I nästa kapitel driver maken med sin ryska hustrus oförmåga att fortfarande efter alla dessa år inte kunna prata tyska –  ”varför uttalade hon egentligen, trots alla rättelser, trotsigt sedan trettio år tillbaka alla långa vokaler i tyskan kort och alla korta tvärtom: ryysisk själl…” Denna ryska själ kräver sonens närvaro och kärlek, men han är ju en modern ung europé.  Författarens varma humor ger många anledningar till gapskratt. Den tid då ljuset avtar är ett stycke nutidshistoria, befriad från krig och elände då den utspelar sig i individernas liv. En storartad roman, som dock kräver att du läser den rätt koncentrerat då flera medlemmar i släkten är med om samma händelser, fast på olika ställen i romanen.

Jag tyckte mycket om den.

Citatet ”Den stora DDR-Buddenbrooksromanen” kommer från baksidespärmen och kommer ursprungligen från Der Spiegel.

Om författaren
”Eugen Ruge föddes 1954 i Sovjetunionen. Hans far, som var historiker från Östtyskland, hade blivit deporterad till Sibirien, men då Eugen är 2 år flyttade familjen tillbaka till Östberlin.” Citat från baksidespärmen