Ormboet, François Mauriac

Ormboet, François Mauriac
Översättning: Axel Claëson
Brombergs Förlag
Originalet på franska kom ut 1932

Ormboet är en döende mans brev, bikt till sin hustru sedan 40 år. De har under alla dessa år fört ett bittert, hatiskt, hämndlystet krig mot varandra under nästan hela denna tid. Han speglar sig själv skoningslöst, han väjer inte för att visa sina fulaste sidor som människa. Inte heller att uttrycka sin bitterhet, sina strategier för att hämnas. Han beskriver sin uppväxt, hur han kom att bli den han varit, bevekelsegrunder, tillkortakommanden. Självklart beskriver han även sin hustru och sina nu vuxna barn i inte alltför smickrande ordalag. Romanen utspelar sig i Frankrike mellan ca 1870-1936.

Ormboet 
Han vågar titta djupt in i sig själv – Sid 107 ” Tro framför allt inte att jag har en alltför hög tanke om mig själv. Jag känner mitt hjärta, detta hjärta, detta ormbo. Förkvävt under ormarna och genombryt av deras gift fortsätter det att slå under deras krälande massa. Denna ormknut som det är omöjligt att lösa upp. som man borde hugga mitt itu med ett knivhugg, ett svärdshugg: Jag är inte kommer för att bringa frid utan för att bringa svärdet.”

Här finns också helt fantastiska landskapsbeskrivningar, en stark kritik mot religionen som den utövades i slutet av 1800-talet, men också en stark personlig längtan efter något som kan förena människor, en familj och en önskan att bli sedd efter insikter han gjort, inte av gammal vana.

Ormboet är en briljant roman. Jag skriver att sådana romaner skrivs inte idag! Ska du bara läsa en bok i år, så är det denna!  Och allt tack vare att jag läste Påminnelser av Madeleine Gustafsson.

François Mauriac fick Nobelpriset 1952.