Ett tärningskast, Stephane Mallarmé

TärningskastetEtt tärningskast, Stéphane Mallarmé
Tolkning och introduktion: Harry Järv
FIB:s Lyrikklubb

Stéphane Mallarmé (1842-1898) är, enligt Paul Valéry, ”den mest perfekte poet som hållit i en penna”.  Enligt baksidestexten  till Ett tärningskast är Stéphane Mallarmé den som lagt grunden till den moderna lyriken – och som också själv förde dikten fram till dess yttersta gräns.  För det är alltså dikt det handlar om. I boken, om vi ska vara noga, finns två dikter, dels ”Ett tärningskast” och ”En fauns eftermiddag”. Den senare tonsatt av Claude Debussy i  Prélude à l’après-midi d’un faun.

”ETT TÄRNINGSKAST KAN ALDRIG UPPHÄVA SLUMPEN, löper i kraftiga versaler genom hela dikten. Och scenen är starkt dramatisk. Mallarmé försökte förverkliga Richard Wagners estetiska teori om allkonstverket, och ock på ett abstraktare sätt än läromästaren väl hade tänkt sig.” skriver Harry Järv i förordet.

IMG_0959Och det blir också mina tankar om dikten. Den är lika mycket bilder som musik – förutom ord. Att jag lånade denna bok från magasinet på Biblioteket beror bara på dessa rader ur Enrique Vila-Matas roman Bartelby & Co – Sid 65 – ”Mallarmés Ett tärningskast, om vilken Valéry sa att den äntligen lyfte en boksida till det stjärnbeströdda himlavalvets potens.<<”. Vem kan motstå en sådan mening?