Flickan som reste ensam, Ingemar Lindahl

Flickan som reste ensam, Ingemar Lindahl
En biografi över Thora Dardel
Albert Bonniers Förlag

Flickan som reste ensam. Flickan är Thora, född Klinckowström 1899. Klinkows var en gammal adelssläkt från Stralsund som när Sverige erhållit Vorpommern i Westfaliska freden tog sig över till Sverige och så småningom adlades. Thora växer upp på slottet ute på Ekerö, Stafsund. Hon får en uppfostran i rousseansk uppfostran, fri, med guvernanter istället för skolor (som systrarna Mitford). och barnflickor. Hon blev rätt rebellisk och åkte till Paris för att studera konst innan hon var 20 år gammal. Och hon möter ”alla” i Paris och lever det glada 20-talet där, samt även Nils Dardel. Cocteau är där, Man Ray och Modigliano likaså. Samt en massa namn jag inte känner igen. Men det var oerhört mycket fest, party och dans. Middagar och soiréer både borta och hemma. Utan att en bokstav spenderas på det anar jag personal hela hennes liv som skött om både hem och barn.

Sommarens bästa + ytterligare en ung svensk författare

Sommarens bästa + ytterligare en ung svensk författare

Det måste vara min ålder (och mitt växtintresse) som gör att sommarens bästa bok för mig är Kerstin Ekmans Gubbas hage. Jag känner mig som jag är med på hennes vandringar. Vi undrar om pyrolan kommer upp igen där vi fann den förra året. Vi pratar om Thoreau och hans strövtåg runt Walden, om Arkadien och Bjerkander, om blåbär, längtan, saknad och oro kring naturen.  Gubbas hage kräver att du är lite bevandrad i botanik och latinska namn. En njutning att läsa.

Så fick jag hem Agnes Lidbeck Förlåten från biblioteket. Och återigen undrar jag varför jag läser svensk skönlitteratur av unga författare. Det är nog åldern igen. Fast nu på ett motsatt sätt. Men det kanske är så här unga människor tänker. Ospännande för de lyfter aldrig på förlåten – om det nu syftar på ett stort tygstycke som döljer något. Någon som blir förlåten förekommer inte. In i det sista hoppades jag att de skulle kliva ur sina barnroller.

Intressant porträtt av Nils von Dardels fru, Thora

Intressant porträtt av Nils von Dardels fru, Thora

I biografin, Flickan som reste ensam av Ingemar Lindahl, får vi möta Thora (född Klinckowström) som träffar Nils i Paris på 20-talet, får dottern Ingrid och är gift med honom under 10 år.

Det här är ingen kvinna som du hittar där du satt henne. Självständig men också sörjande för de sina i alla generationer. Det gäller även Nils. Hon hjälper honom och vårdar hans konstnärsskap i hela sitt liv. Han dör 1943 och hon 1995. I 50 år! Det kräver trofasthet.

Flickan som reste ensam är ett intressant tidsdokument för oss som vandrat genom många moderna museer i Europa (och kanske USA). De är alla där, fast som människor. Det dricks oceaner och festas jämt. (Hur orkade de?)

Viktigt att dessa självständiga och starka kvinnor som Thora Dardel får kliva fram. Och ge djup åt vår historia och stora konstnärer.

Finska inbördeskrigets minnesmärken

Finska inbördeskrigets minnesmärken

Under några månader våren 1918 mördades och sköts 38 000 finnar av andra finnar (mestadels). Kriget mellan de vita och de röda sprang ur djupa klasskillnader, djupare än i Sverige. De röda påhejade av Stalin, de vita med marskalken Mannerheim som ledare. Människor svalt. Bark i brödet var en realitet. De röda led störst förluster. Om detta krig, ett av fem som Finland utkämpade under 1900-talet, har Tobias Berglund & Niclas Sennerteg skrivit en mycket initierad, kunskapsfylld och intressant bok, Finska inbördeskriget. Läs den!  I varje finska släkt och familj finns det män som har fått plikta med sina liv. Släkterna vårdar deras minnen än i dag på varje kyrkogård vi besökte under vår resa i Karelen. Bara framsidan på boken har bränt sig fast på min näthinna.

Hur smakar björn?

Hur smakar björn?

I Mikael Niemis Koka björn möter vi prosten och botanikerna Levi Laestadius som startade väckelsrörelsen i Tornedalen på 1840-talet. Den som sedan kom att kallas Laestadianism. Hans egen far hade varit hårt försupen och som vuxen tog han starkt avtstånd från det utbredda supandet och predikade kraftfullt mot den onde och för ett gudfruktigt liv. Samerna (kan man tänka idag; kunde inte utifrån sin egen kultur, kritiskt granska utan köpte allt ”med hull och hår”) och kunde inte riktigt hantera detta. Men det är i och för sig sekundärt i boken.

Prosten tar hand om en liten samepojke som liknar hans nyss döde son, lär honom läsa och skriva, botanik och att förstå världen. Han får namnet Jussi och blir inskriven i kyrkoboken – jag finns!. Han är djupt förälskad i en ”vit” piga.

En piga försvinner. Det sägs att slagbjörnen tagit henne, men det tror inte prosten på utan använder sina kunskaper i botanik för att notera, betrakta och lägga ihop för att så småningom förstå vem som är förövaren.

Koka björn är spännande, svår att lägga ifrån sig. Mikael Niemi kan verkligen konsten att inte lägga till rätta, utan bara vara där.  Läs den!

Kan det bli krassare?

Kan det bli krassare?

Långt borta från feelgood-litteraturen hittar jag via en recension i SvD boken Klen tröst & fyra andra berättelser om pengar. av Ia Genberg. Jag tror aldrig jag läst något krassare och mer avklätt om människan och hennes girighet än dessa fem berättelser.  Är du lite finare och bättre som människa om du tjänar mer pengar? Är du mer förtjänt av dem? Kan du låtsas vara gift med ditt ex (med nuvarande man och nytt barn) gentemot din mor, annars blir du arvlös? Kan man låta en medarbetare försvinna för att denne har högre moral? Osv. Några ädla varelser är det inte som befolkar den här boken.

Nästa bok, Djuraffär av Marie Norin är absolut inte krass, men djupt oroande. Är det så här det ser ut i människors tankevärldar.  Är det glapp i kontakten någonstans eller bär vi oss mer eller mindre åt så här, när vi är i våra ensamma världar.

Två böcker att läsa – absolut. Jag skulle dock rekommendera att börja med tomasfilmerna av Marie Norin.

Två pärlor

Två pärlor

tomasfilmerna av Marie Norin och På den kortare sidan av Sonnenallé av Thomas Brussig är två till omfånget rätt tunna böcker, men små pärlor.

tomasfilmerna är nio texter av varierande längd med det gemensamma att de på något sätt oroar mig som läsare. ”Men gud hur ska det här gå?” Det handlar om att vi inte alltid ser vem den andre är, att vi lyssnar dåligt och inte är närvarande, att vi kritiskt betraktar dem som inte passar oss, men ändå hamnar i konstiga lägen. Marie Norin är oerhört skicklig på att skriva tankar. Varför har jag inte känt till henne tidigare?

På den kortare sidan av Sonnenallé är en satir över livet i forna DDR. Sonnenallé är en gatstump på östsidan som tilldelades Sovjet 1945 och människorna här försöker glida, trixa och undgår så mycket det går. Absolut läsvärd för en eftermiddag i fåtöljen.

Gott och blandat

Gott och blandat

Sitter under parasollet på lotten och försöker summera den senaste läshögen. Böckerna har varit spännande, lärorika, insiktsgivande, fascinerande och njutningsfulla  – lika varierande som en godispåse.

Hemtrevligt spännande är Peter May alltid, även här i Coffin Road. En fristående deckare i samma miljö som tidigare. Hördet på Klotet på P1 att bara det senaste året har 175 människor som protesterat mot rovdriften av naturen blivit mördade. Så självklart ett uppslag för en deckare. ämnet i denna är högst aktuellt med stora konsekvenser. Så fascineras jag av att Peter May tycks älska regn och storm.

Lärorik är romanen Judas av Amos Oz. Förutom att den handlar om en ung man som skriver på en avhandling om judendomens syn på Jesus och inte lyckas så bra med kärleken fick jag mycket kunskaper om staten Israels tillblivelse och teologers olika ståndpunkter om Judas och Jesus och deras relation. Amos Oz språk är en sådan njutning att läsa.

Tecken som föregår jordens undergång av Yuri Herrera, en mexikansk författare fascineras jag mest av hans bildrika förmåga att skapa en förståelse för huvudpersonens tankevärld. Och det till skillnad då från att jag inte alltid förstår samhället hon kommer ifrån. Makina (huvudpersonen) bestämmer sig för att leta rätt på sin bror som lyckats ta sig till USA. Själv smugglar hon brev mellan kriminella. Den delen är underordnad. Behållningen är hennes fascinerande förhållningssätt till världen. En trivsam bok för en eftermiddag i läsfåtöljen.

Låt bönor förändra ditt liv gav mig en insikt. Visst har jag länge vetat att man blir tjock av snabba kolhydrater. Nu vet jag – lättfattligt förklarat – varför! Och har dessutom fått några enkla tips!

 

 

 

SparaSpara

SparaSpara

Mycket berörd

Mycket berörd

Mycket berörd blir jag av Anna Schulzes Kidnappningen – en släktberättelse.

En dag får Anna av kusiner flera lådor med dagböcker och fortsätter utifrån dem att försöka förstå varför hennes far som barn blir kidnappad av modern.

Jag kunde inte lägga Kidnappningen ifrån ifrån mig – den tangerade så mycket min egen barndom att jag var tvungen att prata om den igen till frukost. Dagen idag går i vemodets tecken. Minnen från mi egen barndom kommer fladdrande som fjärilar. Inte alltid färgglada och vackra. Men minnen som återigen kräver bearbetning.

En stark och berörande släktberättelse.

Läsexilen över!

Läsexilen över!

Tolv veckors läsexil! En hel evighet för en läsare. Det har varig en övning i både ödmjukhet och tålamod. Och en djup insikt om att åldrandet är inte kul!.

Däremot har jag tränat mig på att lyssna på böcker! När man får synproblem får man på biblioteket ta del av ett system som heter Daisy – för synskadade. Där finns i princip alla romaner som ges ut i Sverige.  Det intressanta var att det är inte samma inläsning som seende lyssnar på, duktiga skådespelare t ex. Här är det inläsare och det är inte alltid jag tycker att de läser med inlevelse. Förvånande och lite torftigt. Jag kommer inte att skriva om varje CD jag lyssnat på.

Det har krävt sin kvinna att lära sig lyssna – helt plötsligt har jag tänkte på något annat, sett något, slumrat till – fått backa eller – äsch det får vara.

Först ut var Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy (hon som skrev De små tingens gud. Den handlar om det moderna Indien utifrån konflikten i Kashmir. (”Men vänta nu, är den hon läser om nu en man eller en kvinna? Har personen varit med förut? Den här romanen kräver att man kan gå tillbaka då personerna inte heter Per och Lisa).

En häst går in på en bar av David Grossman, inläst av Anders Palm är absolut en läsvärd roman. Där gjorde Anders Palm ett bra jobb. En åldrad stand-up komiker vrider sin föreställning till att handla om honom själv och hans liv (vi befinner oss i Israel). Publiken vet inte hur de ska hantera det han säger och Grossman lyckas göra mig både oroad, beklämd och generad å komikerns vägnar. Skickligt.

Den absolut bästa av böckerna jag lyssnat på var Den svavelgula himlen av Kjell Westö, inläst av Tom Wentzel. Den utspelar sig i Helsingfors i nutid. En äldre författare ser tillbaka på sin ungdom och sitt liv i relation till sina vänner. Uppläsare pratade finlandssvenska och ”var” verkligen författaren. En njutning att lyssna på.

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen får som roman inte godkänt av mig.Två kvinnor har sällskap på flykt i ett krigshärjat Europa. De känner inte varandra och vill inte lära känna varandra – och det får inte vi heller. Romanen är utifrån den åldrande Nathalies perspektiv. Hon sitter i nuet i Norge och minns. Strukturen höll inte. De blev inga människor, utan öden.

Hur jag lärde mig förstå världen av Hans Rosling. Intressant att se människan bakom allt han åstadkom. Hans fru måste varit en ängel med nerver av stål.

Begravd jätte av Kazuo Ishiguro. Ja, fantasy är ju inte min grej, så det blev lite för mycket riddare och drakar för mig. En drake har med sin andedräkt gjort att människorna tappat minnet. Draken ska dödas så människan får minnet tillbaka, men vill vi minnas allt? Vilka blir konsekvenserna av att vi minns?  Enligt Ishiguro hämnd och oförsonlighet! Innehåller det mest sagolika stycke om att dö som jag har lyssnat på/läst.

SparaSpara