Riddaren av den sorgliga skepnaden, av Cervantes

Riddaren av den sorgliga skepnaden – Den snillrike riddaren Don Quijote av La Mancha av Miguel de Cervantes.

Lätt fördomsfull och oförstående inför Bokcirkelns val av sommarbok har jag nu baxat mig igenom HELA!. Växelvis har jag lyssnat och växelvis läst – 911 sidor, bara själva romanen.

Romanen om Don Quijote började Cervantes skriva på 1597 när han satt i fängelse. Del 1 publicerades 1604. 10 år senare, 1614 och två år innan hans död, utkommer den andra delen.

Så hur har en 400 år gammal roman om en riddare som drar omkring och slåss mot väderkvarnar, vinsäckar, dockteatrar och annat absurt blivit och är en klassiker? För att den inte handlar om en plåtniklas och hans väpnare utan om hur dana vi människor är mot varanda, hur vi spelar med i andras spel i högsta egoism och för egen glädje och tillfredställelse. Kryddad med intellektuella, livsvisa och kvicka dialoger mellan Don Quijote och hans Sancho Panza.  En njutning dessutom att läsa/lyssna på Jens Nordenhöks översättning. Riktigt trist att den är slut!

Du kan också läsa Don Quijote som en nutidsroman och sätta in en nu högst levande amerikansk person i Don Quijotes sadel – alla spelar med!.

Sid 862 ”-Ack herre! sade Don Antonio. Himlen förlåte er för ert tilltag att försöka göra den lustigaste dåren världen har skådat förståndig igen! Förstår ni inte, min herre, att nyttan med att göra Don Quijote förnuftig igen inte kan jämföras med det nöje han skänker oss alla med sina galenskaper?”

Trivsamma Tove Jansson

Trivsamma Tove Jansson

Har precis lagt ifrån mig Bulevarden och andra texter. Innehåller ej tidigare publicerade noveller och kortare texter av Tove Janssons hand. Från ungdomen till åldrad, etablerad författare. Om vitt skilda ämnen, men alltid med en ömsint ton inför människan som försöker hantera sig själv och sina tillkortakommanden. Och jag njuter som alltid av henne och de finlandssvenska orden som ger texten en Tove Jansson-klang. På något sätt får hon mig att känna mig innesluten i en mänsklig tolerans. Som om det verkligen finns en muminmamma. Så Bulevarden blir ytterligare en bok av Tove Jansson som jag kommer att ta fram när det är grått och trist och tröst behövs.

Gripande fortsättning

Gripande fortsättning

I Goodbye Bukarest fortsätter Astrid Seeberg sitt sökande efter familjemedlemmar i Tyskland. Den är minst lika gripande som Nästa år i Berlin, den första.

När Astrid blir vuxen flyttar hon från Tyskland och den splittrade familjen. Kvar i Tyskland har hon sin mor som sörjer sin bror, Bruno, som var pilot under 2:a världskriget och aldrig kom tillbaka. Efter moderns död visar det sig finnas information om att han kanske inte alls dog. Goodbye Bukarest handlar om Astrids sökande. Hon har samma finstämda språk i den här boken. Det är ofta suddigt att läsa och återigen gör det ont i hjärtat när jag läser om den smärta, skräck och förnedring människor i krig blir utsatta för. Mycket läsvärd!

”Jag känner mitt hjärta, detta hjärta, detta ormbo”

”Jag känner mitt hjärta, detta hjärta, detta ormbo”

François Mauriacs briljant roman Ormboet kommer ovanstående citat ifrån. Romanens huvudperson är en åldrad, döende man som skriver ett brev, en bikt, till sin hustru sedan 40 år. Under nästan alla dessa år har de fört ett veritabelt, bitter, hatiskt och hämndlystet krig mot varandra. Minst av allt skonar han sig själv, han visar upp alla sina hemska, vidriga, fula, beklämmande sidor, står för dem, argumenterar, söker girigt och misstänksamt människors avsikter. Så småningom skönjer han i sitt ormbo till hjärta en längtan, han får insikter. Handlingen utspelar sig i Frankrike mellan ca 1870-1936. Det är en svidande kritik mot den oförsonliga, stelbenta, dogmatiska katolska kyrkan. Landskapsbeskrivningarna är poetiska – molnen på den sommarljusblå himmelen som speglar sig i groparna gjorda av vagnshjulen.

Det bästa jag läst på mycket, mycket länge.

François Mauriac fick Nobelpriset i litteratur 1952.

En magisk stund

En magisk stund

I Stockholm satt jag nyligen på Kungliga Biblioteket och fick bläddra i en bok om insekter och fjärilar som jag vet att Clas Bjerkander, vetenskapsman, botanist och entomolog, fick som gåva i hela sitt omfång, 8 volymer, av Vetenskapsakademin år 1781. Bjerkander var själv ledamot av akademin och fick verket för sina insatser i forskningen kring skadeinsekter på grödor samt för att han identifierat 254 nya insekter i Sverige. Verket skrevs av Charles De Geer mellan 1752-1778, Memoires pour servir l’histoire des Insectes och är på över 1000 sidor. På pärmens framsida det svenska riksvapnet i guld och De Geers porträtt invid titelsidan.

Och allt detta för att jag i julklapp av Magnus fick den underbara boken – Då var allt levande och lustigt. Stort, varmt tack, Magnus.En bok om Clas Bjerkander, Linnélärjunge, präst och naturforskare skriven av Kerstin Ekman. Jag strövade med honom på markerna på Kinnekulle, imponerades av hans noggrannhet i observationerna och anteckningarna han gjorde under hela sitt vuxna liv, svalt med honom som fattig student i Uppsala. Gladdes med honom när han gifte sig. Sörjde med honom som inte fick några barn. Kerstin Ekman skrev fram honom hur historien. Sidan med fjärilarna är ur Carl Cleckrs bok om fjärilar som gavs ut 1759.  ”Linné var så förtjust i hans handkolorerade och noggrant tecknade bilder att han skrev att arbetet var ”så vackert  att det giör godt neder i tåerne”.” Det var drottning Lovisa Ulrika som gav honom medel att ge ut fjärilsboken. Då var allt levande och lustigt rekommenderas varmt om man är en naturmänniska.

De bästa böckerna under 2016

De bästa böckerna under 2016

Redan förra årsskiftet gav jag upp tanken på att bestämma DEN bästa boken under 2015. Så här har du de böcker som jag mer än de andra kommer att bära med mig länge.

Trädens hemliga liv, Peter Wolleben
Galen i humlor och Galen i insekter, Dave Goulson
Den tid då ljuset avtar, Eugen Ruge
Ta vägen, Peter Stamm
Resa i månljus och Det tredje tornet, Antal Szerb
Mannen utan öde, Imre Kertesz
Väggen, Marlene Haushofer
Boktjuvarna, Anders Rydell
Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter, Elisabet Gilbert

Hoppas jag inspirerar dig till att läsa någon av dem.

Peter Stamm med en oroande roman

ta-vagen-framsidaPeter Stamm med en oroande roman

Nu har Peter Stamm skrivit en ny roman, Ta vägen, om hustru och man som egentligen inte känner varandra. Familjen är nyss hemkommen från en semester, de vuxna tar tidningen och var sitt glas vin och sätter sig på bänken i trädgården. När sonen ropar går hustrun in och maken, ja han går helt sonika ut genom grinden och tar vägen. Han går.  Och det tar tid innan hon märker att han är borta. Och jag blir snabbt bekymrad över hennes försvarsmekanismer och han – ja han går och går. Oberoende. Peter Stamm bygger upp en djupt oroande känsla. Till slut är jag riktigt arg på Thomas, som maken heter.  (Vad är du för Peter Pan, så kan man ju inte göra, väser jag).

Precis som i Sju år speglar Peter Stamm ett äktenskap som i min tankevärld ”det blev så”.  Man har aldrig lärt känna varandra, utan är gifta utifrån konvention. Och om du inte vet, eller får veta vad din respektive går och tänker på, då blir livet inte så bra för relationen. I Ta vägen har Peter Stamm verkligen lyckats spegla detta på ett briljant och djupt oroande sätt.

VäggenHur skulle du ha levt vidare, utan att någonsin få en förklaring? Riktigt, riktigt bra. Ger samma ”spooky” känsla som Väggen av Marlen Haushofer.

”Den stora DDR-Buddenbrooksromanen.”

den-tid-da-ljuset-avtar”Den stora DDR-Buddenbrooksromanen.”

I en veckas tid har jag nu befunnit mig omväxlande i Mexico, gamla DDR, en avlägsen by i Ryssland, öst i det förenade Tyskland och i huvudet på nästan samtliga familjemedlemmar i släkten som Eugen Ruge skriver om i Den tid då ljuset avtar. Titeln syftar inte bara på en årstid, utan även på att livet går. Och det är där han blir som allra bäst, hur han lyckas förmedla en människas tankevärld när vårt inre psykiska ljus börjar avta. I nästa kapitel driver maken med sin ryska hustrus oförmåga att fortfarande efter alla dessa år inte kunna prata tyska –  ”varför uttalade hon egentligen, trots alla rättelser, trotsigt sedan trettio år tillbaka alla långa vokaler i tyskan kort och alla korta tvärtom: ryysisk själl…” Denna ryska själ kräver sonens närvaro och kärlek, men han är ju en modern ung europé.  Författarens varma humor ger många anledningar till gapskratt. Den tid då ljuset avtar är ett stycke nutidshistoria, befriad från krig och elände då den utspelar sig i individernas liv. En storartad roman, som dock kräver att du läser den rätt koncentrerat då flera medlemmar i släkten är med om samma händelser, fast på olika ställen i romanen.

Jag tyckte mycket om den.

Citatet ”Den stora DDR-Buddenbrooksromanen” kommer från baksidespärmen och kommer ursprungligen från Der Spiegel.

Om författaren
”Eugen Ruge föddes 1954 i Sovjetunionen. Hans far, som var historiker från Östtyskland, hade blivit deporterad till Sibirien, men då Eugen är 2 år flyttade familjen tillbaka till Östberlin.” Citat från baksidespärmen

Fiskarmännen – en pärla till roman

FiskarmännenFiskarmännen – en pärla till roman

Har du någonsin hört en svensk beskriva sin mammas sätt att tala så här: ”Hennes tunga, som nu var som fastfrusen, hade alltid producerat ord så som svampar producerar sporer. När hon blev upprörd hade ord ofta rusat som tigrar ur munnen på henne, och strömmat som läckor från ett trasigt rör när hon var sansad.”

Fiskarmännen av Chigozie Obioma är en roman där hela naturen är med. En storebror är som en sparv som sitter och ruvar i sin ensamhet – ”Hans själ kunde öppnas av småsaker. Vemodiga tankar letade sig ofta in i hans tungsinta inre och sökte upp kratrar att fylla med bedrövelse”. Lillasyster- och lillebror är som vita hägrar, en annan bror som en svamp.

Men handlingen då? En helt modern nigeriansk familj (igboer) i en liten stad i Nigeria. En pojke, Ben, mitt i syskonskaran är berättarjaget och hela romanen är utifrån hans synfält. Fadern arbetar inom Nigerias Centralbank och familjen består av mor och far, 5 pojkar och en flicka. Så börjar fadern arbeta på annan ort och de fyra äldsta pojkarna tar sig friheter utanför moderns vetskap och kontroll. Då kommer vidskepelsen och sipprar likt gift in i familjen. ”Även om kristendomen hade sopat nästa helt rent i Igboland, hade en del smulor av den afrikanska folktron lyckats undkomma kvasten.” Profetsior blir självuppfyllande och destruerar sakta familjen. Igbo-folkets gamla kultur i form av hämnd, förvärrar situationen.

Allt går sönderFiskarmännen är den första helt moderna nigerianska (afrikanska) roman jag läst som ändå innehåller ”afrikansk” kultur i sina rötter. Och han får ihop det så jag blir helt lyrisk. På framsidan av Fiskarmännen står det att han är en arvtagare till Chinua Achebe (med Allt går sönder). I själva romanen läser bröderna Allt går sönder.
Americanah utspelar sig delvis i USA och är mer ”västerländsk”, En halv gul sol handlar om ett fasansfullt inbördeskrig, Båda av Chimanda Ngozi Adichie.

Allt går sönder av Chinua Achebe är mer en berättelse om när engelsmännen kommer med kristendomen och sin kolonisation. Nog så brutalt. Längst bak i Allt går sönder finns en intressant text om igbofolket, dess kultur, religion och historia.

Vilken roman – Kattbergen!

KattbergenVilken roman – Kattbergen av Sabrina Janesch.

Språket är så målande – intrycken blir så levande som om du varit där.

Neles morfar flydde från Galizien när nazisterna erövrade Ukraina (bl a Galizien). Det som Svetlana Aleksijevitj skrev om utifrån barnens perspektiv i De sista vittnena. Så småningom kommer morfar till Schlesien där han bor med sin fru och sina barn till sin död. Efter hans begravning söker Nele förstå vem han var och varifrån han kom. Men också varför alla blir så konstiga när flykten kommer på tal.

Och det doftar om gräs och blommor där hon går med sin morfar. Han skrämmer henne med djävulen med bockfot som man måste besvärja och varnar henne för marorna. Övriga familjen och släkten är lika skrockfulla och försiktiga med skogens väsen. Byarna är som från ett annat århundrade. Och ändå är Nele hela tiden en ung, modern journalist, med en pojkvän kvar hemma i Tyskland. Varm, mänsklig och nära.

Missa inte den här romanen – en läsupplevelse!