En trevlig julklappsbok

En trevlig julklappsbok

Jo, jag är kanske lite tidigt ute, men har en liten glugg i allt mitt tyskpluggande idag.  Peter Wohlleben har skrivit en ny bok, Naturens dolda nätverk. Här gör han nedslag i det stora, finmaskiga och vittförgrenade nätverk som naturen är och visar oss på hur även små ingrepp från oss människor kan få stora konsekvenser för naturens kretslopp.

Han tar t ex upp:
Vad händer när vi kalhugger i skogar?
Varför irrar de stackars nattfjärilarna kring lampan tills de dör?
Vilka har vi fått våra blå ögon och vår ljusa hud från?
Hur kan sanden i Sahara påverka skogarna i Amazonas?
Kan vargar ändra floders lopp?

Natuens dolda nätverk är klart, enkelt och trivsamt (även om det är förskräckliga konsekvenser) skrivet. Du som läst boken kan enkelt berätta för andra om det fantastiska nätverk som naturen består av.

Peter Wohlleben har tidigare skrivit bl a Trädens hemliga liv, också en läsupplevelse.

Winterreise av Schubert – ett sommarprojekt

Winterreise av Schubert – ett sommarprojekt

I sommar har jag njutit av att fördjupa mig i Schuberts Winterreise. Hittade denna förnämliga bok av den världsberömde tenoren Ian Bostridge i våras och blev ännu gladare när jag sedan såg – och köpte biljett till en föreställning på Malmö Live den 6 oktober. Peter Mattei sjunger.

Någon gång 1979-1980 köpte jag LPn Vinterresan, insjungen av Håkan Hagegård. Bo Setterlind har översatt dikterna till svenska. Från början är dikterna skrivna av Wilhelm Müller, wienare och vän till Schubert. Jag lyssnade – förstod inte ett skvatt – men tonen i hela sångcykeln fångade mig. Ja, så gillade jag ju Håkan Hagegård i sig!. LPn blev stående kvar när skivspelaren gick sönder – och nu är jag här igen.

Denna gång med ambitionen att förstå tyskan och att förstå vad den handlar om. Ian Bostridge hjälper mig på vägen genom att gå igenom och avkoda sångerna, berätta om det politiska och kulturella klimatet (censur) som rådde i Wien 1815, om förhärligandet av döden, om romantiken, om vänskapen mellan Schubert och hans konstnärsvänner. Och en liten del om hans liv.

Jag lyssnar och lär och ju mer jag förstår, desto mer träder även pianot och musiken fram. Spännande!

Sommarens bästa + ytterligare en ung svensk författare

Sommarens bästa + ytterligare en ung svensk författare

Det måste vara min ålder (och mitt växtintresse) som gör att sommarens bästa bok för mig är Kerstin Ekmans Gubbas hage. Jag känner mig som jag är med på hennes vandringar. Vi undrar om pyrolan kommer upp igen där vi fann den förra året. Vi pratar om Thoreau och hans strövtåg runt Walden, om Arkadien och Bjerkander, om blåbär, längtan, saknad och oro kring naturen.  Gubbas hage kräver att du är lite bevandrad i botanik och latinska namn. En njutning att läsa.

Så fick jag hem Agnes Lidbeck Förlåten från biblioteket. Och återigen undrar jag varför jag läser svensk skönlitteratur av unga författare. Det är nog åldern igen. Fast nu på ett motsatt sätt. Men det kanske är så här unga människor tänker. Ospännande för de lyfter aldrig på förlåten – om det nu syftar på ett stort tygstycke som döljer något. Någon som blir förlåten förekommer inte. In i det sista hoppades jag att de skulle kliva ur sina barnroller.

Intressant porträtt av Nils von Dardels fru, Thora

Intressant porträtt av Nils von Dardels fru, Thora

I biografin, Flickan som reste ensam av Ingemar Lindahl, får vi möta Thora (född Klinckowström) som träffar Nils i Paris på 20-talet, får dottern Ingrid och är gift med honom under 10 år.

Det här är ingen kvinna som du hittar där du satt henne. Självständig men också sörjande för de sina i alla generationer. Det gäller även Nils. Hon hjälper honom och vårdar hans konstnärsskap i hela sitt liv. Han dör 1943 och hon 1995. I 50 år! Det kräver trofasthet.

Flickan som reste ensam är ett intressant tidsdokument för oss som vandrat genom många moderna museer i Europa (och kanske USA). De är alla där, fast som människor. Det dricks oceaner och festas jämt. (Hur orkade de?)

Viktigt att dessa självständiga och starka kvinnor som Thora Dardel får kliva fram. Och ge djup åt vår historia och stora konstnärer.

Finska inbördeskrigets minnesmärken

Finska inbördeskrigets minnesmärken

Under några månader våren 1918 mördades och sköts 38 000 finnar av andra finnar (mestadels). Kriget mellan de vita och de röda sprang ur djupa klasskillnader, djupare än i Sverige. De röda påhejade av Stalin, de vita med marskalken Mannerheim som ledare. Människor svalt. Bark i brödet var en realitet. De röda led störst förluster. Om detta krig, ett av fem som Finland utkämpade under 1900-talet, har Tobias Berglund & Niclas Sennerteg skrivit en mycket initierad, kunskapsfylld och intressant bok, Finska inbördeskriget. Läs den!  I varje finska släkt och familj finns det män som har fått plikta med sina liv. Släkterna vårdar deras minnen än i dag på varje kyrkogård vi besökte under vår resa i Karelen. Bara framsidan på boken har bränt sig fast på min näthinna.

Gott och blandat

Gott och blandat

Sitter under parasollet på lotten och försöker summera den senaste läshögen. Böckerna har varit spännande, lärorika, insiktsgivande, fascinerande och njutningsfulla  – lika varierande som en godispåse.

Hemtrevligt spännande är Peter May alltid, även här i Coffin Road. En fristående deckare i samma miljö som tidigare. Hördet på Klotet på P1 att bara det senaste året har 175 människor som protesterat mot rovdriften av naturen blivit mördade. Så självklart ett uppslag för en deckare. ämnet i denna är högst aktuellt med stora konsekvenser. Så fascineras jag av att Peter May tycks älska regn och storm.

Lärorik är romanen Judas av Amos Oz. Förutom att den handlar om en ung man som skriver på en avhandling om judendomens syn på Jesus och inte lyckas så bra med kärleken fick jag mycket kunskaper om staten Israels tillblivelse och teologers olika ståndpunkter om Judas och Jesus och deras relation. Amos Oz språk är en sådan njutning att läsa.

Tecken som föregår jordens undergång av Yuri Herrera, en mexikansk författare fascineras jag mest av hans bildrika förmåga att skapa en förståelse för huvudpersonens tankevärld. Och det till skillnad då från att jag inte alltid förstår samhället hon kommer ifrån. Makina (huvudpersonen) bestämmer sig för att leta rätt på sin bror som lyckats ta sig till USA. Själv smugglar hon brev mellan kriminella. Den delen är underordnad. Behållningen är hennes fascinerande förhållningssätt till världen. En trivsam bok för en eftermiddag i läsfåtöljen.

Låt bönor förändra ditt liv gav mig en insikt. Visst har jag länge vetat att man blir tjock av snabba kolhydrater. Nu vet jag – lättfattligt förklarat – varför! Och har dessutom fått några enkla tips!

 

 

 

SparaSpara

SparaSpara

Definitionen av essä

Definitionen av essä

Enligt Wikipedia är en essä  ”numera företrädesvis faktabaserad, personligt hållen sakprosa. Det kan handla om en uppsats, vilken med ett lättfattligt språk och med anknytning till en given händelse eller till en viktig litterär företeelse behandlar någon dagsaktuell fråga”.

Senaste månaden har jag läst två essäer. Människan är ett känsligt djur av Rafael Donner och Östern av Andrzej Stasiuk. Rafael Donner utgår i sin essä från ett antal ord, bl a: Styrka, Svaghet, Bitterhet, Oro, Egoism. Utifrån dem spinner han funderingar, minnen, associationer utifrån sin 27-åriga horisont. Det stycke som fastnar kvar hos mig finns under ordet Bitterhet: ”Framtiden är bortom all kontroll och för många är samtiden bortom all kontroll. Globaliseringen har förorsakat mycket gott, men har också i väst lett till ett domografiskt uppsving av bittra och rädda människor som tvingas leva och överleva i en värld de inte längre känner igen, med verktyg och färdigheter ingen längre behöver, med värderingar som inte längre har plats.” (sid 115). En bok att diskutera med en ungdom!

Andrzej Stasiuk är betydligt med driven. (Inte så konstigt han är 30 år äldre). Därför djupare personligt intressant att läsa. För mig tog den tid. Inget jag kunde skumma över, utan fick smälta i små portioner. Andrzej är uppvuxen i det kommunistiskt styrda Polen och han djupdyker i försök att förstå vad detta Östern som svävat över hans liv innebär. Hans associationer vindlar från berättelser från mor- och farföräldrar, egna resor långt bort, Mongoliet, Kina – långt från all ära och redlighet, barndomsminnen. Allt för att söka sina känslor kring att vara polack. Mycket fascinerande är alla hans beskrivningar av lukter och dofter. En mening får avsluta inlägget: ”Jag ser det förflutna tydligare än nutiden. Det som finns får inte sin mening förrän det har blivit förflutet. (233-234). Absolut läsvärd. Ingen rak berättelse eller historia.

Mycket berörd

Mycket berörd

Mycket berörd blir jag av Anna Schulzes Kidnappningen – en släktberättelse.

En dag får Anna av kusiner flera lådor med dagböcker och fortsätter utifrån dem att försöka förstå varför hennes far som barn blir kidnappad av modern.

Jag kunde inte lägga Kidnappningen ifrån ifrån mig – den tangerade så mycket min egen barndom att jag var tvungen att prata om den igen till frukost. Dagen idag går i vemodets tecken. Minnen från mi egen barndom kommer fladdrande som fjärilar. Inte alltid färgglada och vackra. Men minnen som återigen kräver bearbetning.

En stark och berörande släktberättelse.

Två böcker om kändisar

Två böcker om kändisar.

Den första är Tidens larmen roman om Dimitrij Dmitrijevitj – Sjostakovitj, tonsättaren. Det är en till omfånget liten roman, men skarp och smärtsam om att leva och överleva i en diktatur.  Först synade makten mitt mod, sedan synade de min feghet, och kanske var det det faktum att de lät mig leva som gjorde att jag dog. Vem skulle orka ha det förhållandet till staten och landet man lever i. Mycket läsvärd.

Den andra är Familjen Mann av Tilmann Lahme. I denna biografi har Tilmann Lahme följt familjen Mann från 1922, då de två äldsta barnen är i tonåren och ger föräldrarna (nåja, främst modern) mycket bekymmer tills de alla är borta. Genom katastrofer, framgångar, flykt och emigration, äktenskap och understöd, tills de alla är döda. När jag läst Familjen Mann förstår jag verkligen var han fick alla uppslag till sina romaner. Förutom Buddenbrooks som lär vara hans ursprung och barndomshem. Jag tyckte Familjen Mann var intressant från första till sista sidan. Buddenbrooks och Klaus Manns självbiografi står nu på läslistan.

Läsexilen över!

Läsexilen över!

Tolv veckors läsexil! En hel evighet för en läsare. Det har varig en övning i både ödmjukhet och tålamod. Och en djup insikt om att åldrandet är inte kul!.

Däremot har jag tränat mig på att lyssna på böcker! När man får synproblem får man på biblioteket ta del av ett system som heter Daisy – för synskadade. Där finns i princip alla romaner som ges ut i Sverige.  Det intressanta var att det är inte samma inläsning som seende lyssnar på, duktiga skådespelare t ex. Här är det inläsare och det är inte alltid jag tycker att de läser med inlevelse. Förvånande och lite torftigt. Jag kommer inte att skriva om varje CD jag lyssnat på.

Det har krävt sin kvinna att lära sig lyssna – helt plötsligt har jag tänkte på något annat, sett något, slumrat till – fått backa eller – äsch det får vara.

Först ut var Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy (hon som skrev De små tingens gud. Den handlar om det moderna Indien utifrån konflikten i Kashmir. (”Men vänta nu, är den hon läser om nu en man eller en kvinna? Har personen varit med förut? Den här romanen kräver att man kan gå tillbaka då personerna inte heter Per och Lisa).

En häst går in på en bar av David Grossman, inläst av Anders Palm är absolut en läsvärd roman. Där gjorde Anders Palm ett bra jobb. En åldrad stand-up komiker vrider sin föreställning till att handla om honom själv och hans liv (vi befinner oss i Israel). Publiken vet inte hur de ska hantera det han säger och Grossman lyckas göra mig både oroad, beklämd och generad å komikerns vägnar. Skickligt.

Den absolut bästa av böckerna jag lyssnat på var Den svavelgula himlen av Kjell Westö, inläst av Tom Wentzel. Den utspelar sig i Helsingfors i nutid. En äldre författare ser tillbaka på sin ungdom och sitt liv i relation till sina vänner. Uppläsare pratade finlandssvenska och ”var” verkligen författaren. En njutning att lyssna på.

Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen får som roman inte godkänt av mig.Två kvinnor har sällskap på flykt i ett krigshärjat Europa. De känner inte varandra och vill inte lära känna varandra – och det får inte vi heller. Romanen är utifrån den åldrande Nathalies perspektiv. Hon sitter i nuet i Norge och minns. Strukturen höll inte. De blev inga människor, utan öden.

Hur jag lärde mig förstå världen av Hans Rosling. Intressant att se människan bakom allt han åstadkom. Hans fru måste varit en ängel med nerver av stål.

Begravd jätte av Kazuo Ishiguro. Ja, fantasy är ju inte min grej, så det blev lite för mycket riddare och drakar för mig. En drake har med sin andedräkt gjort att människorna tappat minnet. Draken ska dödas så människan får minnet tillbaka, men vill vi minnas allt? Vilka blir konsekvenserna av att vi minns?  Enligt Ishiguro hämnd och oförsonlighet! Innehåller det mest sagolika stycke om att dö som jag har lyssnat på/läst.

SparaSpara