Sommarens bästa + ytterligare en ung svensk författare

Sommarens bästa + ytterligare en ung svensk författare

Det måste vara min ålder (och mitt växtintresse) som gör att sommarens bästa bok för mig är Kerstin Ekmans Gubbas hage. Jag känner mig som jag är med på hennes vandringar. Vi undrar om pyrolan kommer upp igen där vi fann den förra året. Vi pratar om Thoreau och hans strövtåg runt Walden, om Arkadien och Bjerkander, om blåbär, längtan, saknad och oro kring naturen.  Gubbas hage kräver att du är lite bevandrad i botanik och latinska namn. En njutning att läsa.

Så fick jag hem Agnes Lidbeck Förlåten från biblioteket. Och återigen undrar jag varför jag läser svensk skönlitteratur av unga författare. Det är nog åldern igen. Fast nu på ett motsatt sätt. Men det kanske är så här unga människor tänker. Ospännande för de lyfter aldrig på förlåten – om det nu syftar på ett stort tygstycke som döljer något. Någon som blir förlåten förekommer inte. In i det sista hoppades jag att de skulle kliva ur sina barnroller.

Inget att lägga tid på – vågar jag skriva

Inget att lägga tid på – vågar jag skriva

Två helt olika romaner har jag läst den senaste veckan.  De döda av Christian Kracht och Du lever i mig av Kajsa Grytt (båda recenserade i Svd, därför beställde jag dem på biblioteket och har läst dem.  De döda är en otäck roman.  Kracht skapar en dödlig, oförsonlig stämning från -30talet, både i Berlin och i Japan. storyn får mig i sin totala hårdhet att tänka på Sjömannen som föll i onåd hos havet. Det finns inget människovärde. Jag känner mig nästan upplöst av att ha läst den, MEN språket är förödande vackert. Skulle kunna läsa om den bara för språket.

Den andra romanen Du lever i mig av Kajsa Grytt väljer jag att inte skapa en egen sida om. Djup som en plaskdamm, ja faktiskt pekoral. Den kallas säkert ”feelgood”, Lägg inte tid på den!

Jag måste nog kolla mer noggrant vem som skriver recensionen!

SparaSpara

Intressant porträtt av Nils von Dardels fru, Thora

Intressant porträtt av Nils von Dardels fru, Thora

I biografin, Flickan som reste ensam av Ingemar Lindahl, får vi möta Thora (född Klinckowström) som träffar Nils i Paris på 20-talet, får dottern Ingrid och är gift med honom under 10 år.

Det här är ingen kvinna som du hittar där du satt henne. Självständig men också sörjande för de sina i alla generationer. Det gäller även Nils. Hon hjälper honom och vårdar hans konstnärsskap i hela sitt liv. Han dör 1943 och hon 1995. I 50 år! Det kräver trofasthet.

Flickan som reste ensam är ett intressant tidsdokument för oss som vandrat genom många moderna museer i Europa (och kanske USA). De är alla där, fast som människor. Det dricks oceaner och festas jämt. (Hur orkade de?)

Viktigt att dessa självständiga och starka kvinnor som Thora Dardel får kliva fram. Och ge djup åt vår historia och stora konstnärer.

En självhjälpsbok – Herr Palomars tankevärld

En självhjälpsbok – Om herr Palomars tankevärld

Hur hittar jag en bok som Palomar? Utgiven 1985. För 33 år sedan! Jo, genom att läsa Sara Danius Husmoderns död och andra texter. Ur den skulle jag och en vän utmana oss och läsa något nytt. Det blev Klätterbaronen av Italo Calvino. Den ska vi prata om efter sommaren. Sara skrev om Palomar som Calvinos mest självbiografiska bok – och min nyfikenhet var väckt.

Vad handlar den om? Om vad som försiggår i herr Palomars hjärna! Hur han betraktar naturen, kommunikationen mellan sig och andra, sitt förhållande till kosmos, om han kan bygga tankestrukturer som fungerar. Ja, stort som smått. En ostaffär, En beskrivning av vågor mot stranden. Hans känslor i slakteributiken.  Hur han kommunicerar i form av en berättelse eller förhållandet mellan jaget och tiden, kosmos, oändligheten, som en meditation.

Varför tycker jag att det är en självhjälpsbok?  – Några dagar efter att jag avslutat Palomar av Italo Calvino hänger den kvar i mitt betraktande av världen. I insikten av hur bråttom vi har idag, 20 sek Youtube, 20 sek Facebook, orkar inte läsa långa mail, etc etc. Herr Palomar han är omsorgsfull i sitt tänkande och betraktande. Mina associationer går till historien om den buddistiske mästaren som bad sina elever att sätta sig ner och studera en fisk. Eleverna kom efter en inte alltför lång stund och sa att de var klara. Mästaren skickade tillbaka dem med sina fiskar och först när fisken var förruttnad sa mästaren att nu har ni verkligen studerat en fisk.  Palomar blir verkligen en självhjälpsbok när man blir uppmärksammad på hur snabbt och oengagerat man betraktar det självklara. ”Jaha, månen är redan framme, va konstigt”.  Andningen fördjupas också när man stannar upp. Mindfulness konkretiserat.

Absolut läsvärd!

Lånad på biblioteket!

En indonesisk släktskröna – Skönhet är ett sår

En indonesisk släktskrönaSkönhet är ett sår av Eka Kurniawan

För länge, länge sedan flydde en oerhört vacker prinsess till Halimunda. Hon är fonden för den släktskröna som tar sin börjar i början av 1900-talet då en holländare tar en mycket vacker indonesisk flicka till sin konkubin. Pojkvännens hjärta krossas (också) och han väntar troget på hennes löfte att komma tillbaka. Vilket holländaren inte direkt uppskattar, om man säger så. Barn blir till, med föräldrar som antingen är för nära varandra släktmässigt, genom våldtäkter, eller utan äktenskaplig kärlek och bildar den kedja som är en släkt. I centrum står en mycket vacker indonesisk kvinna med ljusblå ögon.  Det är hon som, när romanen börjar, kliver upp ur sin grav efter 21 år för att återställa ordningen. Indonesien har en blodig 1900-talshistoria och den får du ta del av. Du möter spöken och gengångare, enligt gammal indonesisk tradition och vidskepelse.Denna indonesiska släktskröna är dock rätt västerländsk i sin känsla – med fint språk. En lättläst roman som fångade mig en vecka på sommaren. Njut i skugga eller sol!

 

Finska inbördeskrigets minnesmärken

Finska inbördeskrigets minnesmärken

Under några månader våren 1918 mördades och sköts 38 000 finnar av andra finnar (mestadels). Kriget mellan de vita och de röda sprang ur djupa klasskillnader, djupare än i Sverige. De röda påhejade av Stalin, de vita med marskalken Mannerheim som ledare. Människor svalt. Bark i brödet var en realitet. De röda led störst förluster. Om detta krig, ett av fem som Finland utkämpade under 1900-talet, har Tobias Berglund & Niclas Sennerteg skrivit en mycket initierad, kunskapsfylld och intressant bok, Finska inbördeskriget. Läs den!  I varje finska släkt och familj finns det män som har fått plikta med sina liv. Släkterna vårdar deras minnen än i dag på varje kyrkogård vi besökte under vår resa i Karelen. Bara framsidan på boken har bränt sig fast på min näthinna.

Hur smakar björn?

Hur smakar björn?

I Mikael Niemis Koka björn möter vi prosten och botanikerna Levi Laestadius som startade väckelsrörelsen i Tornedalen på 1840-talet. Den som sedan kom att kallas Laestadianism. Hans egen far hade varit hårt försupen och som vuxen tog han starkt avtstånd från det utbredda supandet och predikade kraftfullt mot den onde och för ett gudfruktigt liv. Samerna (kan man tänka idag; kunde inte utifrån sin egen kultur, kritiskt granska utan köpte allt ”med hull och hår”) och kunde inte riktigt hantera detta. Men det är i och för sig sekundärt i boken.

Prosten tar hand om en liten samepojke som liknar hans nyss döde son, lär honom läsa och skriva, botanik och att förstå världen. Han får namnet Jussi och blir inskriven i kyrkoboken – jag finns!. Han är djupt förälskad i en ”vit” piga.

En piga försvinner. Det sägs att slagbjörnen tagit henne, men det tror inte prosten på utan använder sina kunskaper i botanik för att notera, betrakta och lägga ihop för att så småningom förstå vem som är förövaren.

Koka björn är spännande, svår att lägga ifrån sig. Mikael Niemi kan verkligen konsten att inte lägga till rätta, utan bara vara där.  Läs den!

Kan det bli krassare?

Kan det bli krassare?

Långt borta från feelgood-litteraturen hittar jag via en recension i SvD boken Klen tröst & fyra andra berättelser om pengar. av Ia Genberg. Jag tror aldrig jag läst något krassare och mer avklätt om människan och hennes girighet än dessa fem berättelser.  Är du lite finare och bättre som människa om du tjänar mer pengar? Är du mer förtjänt av dem? Kan du låtsas vara gift med ditt ex (med nuvarande man och nytt barn) gentemot din mor, annars blir du arvlös? Kan man låta en medarbetare försvinna för att denne har högre moral? Osv. Några ädla varelser är det inte som befolkar den här boken.

Nästa bok, Djuraffär av Marie Norin är absolut inte krass, men djupt oroande. Är det så här det ser ut i människors tankevärldar.  Är det glapp i kontakten någonstans eller bär vi oss mer eller mindre åt så här, när vi är i våra ensamma världar.

Två böcker att läsa – absolut. Jag skulle dock rekommendera att börja med tomasfilmerna av Marie Norin.

Två pärlor

Två pärlor

tomasfilmerna av Marie Norin och På den kortare sidan av Sonnenallé av Thomas Brussig är två till omfånget rätt tunna böcker, men små pärlor.

tomasfilmerna är nio texter av varierande längd med det gemensamma att de på något sätt oroar mig som läsare. ”Men gud hur ska det här gå?” Det handlar om att vi inte alltid ser vem den andre är, att vi lyssnar dåligt och inte är närvarande, att vi kritiskt betraktar dem som inte passar oss, men ändå hamnar i konstiga lägen. Marie Norin är oerhört skicklig på att skriva tankar. Varför har jag inte känt till henne tidigare?

På den kortare sidan av Sonnenallé är en satir över livet i forna DDR. Sonnenallé är en gatstump på östsidan som tilldelades Sovjet 1945 och människorna här försöker glida, trixa och undgår så mycket det går. Absolut läsvärd för en eftermiddag i fåtöljen.

Gott och blandat

Gott och blandat

Sitter under parasollet på lotten och försöker summera den senaste läshögen. Böckerna har varit spännande, lärorika, insiktsgivande, fascinerande och njutningsfulla  – lika varierande som en godispåse.

Hemtrevligt spännande är Peter May alltid, även här i Coffin Road. En fristående deckare i samma miljö som tidigare. Hördet på Klotet på P1 att bara det senaste året har 175 människor som protesterat mot rovdriften av naturen blivit mördade. Så självklart ett uppslag för en deckare. ämnet i denna är högst aktuellt med stora konsekvenser. Så fascineras jag av att Peter May tycks älska regn och storm.

Lärorik är romanen Judas av Amos Oz. Förutom att den handlar om en ung man som skriver på en avhandling om judendomens syn på Jesus och inte lyckas så bra med kärleken fick jag mycket kunskaper om staten Israels tillblivelse och teologers olika ståndpunkter om Judas och Jesus och deras relation. Amos Oz språk är en sådan njutning att läsa.

Tecken som föregår jordens undergång av Yuri Herrera, en mexikansk författare fascineras jag mest av hans bildrika förmåga att skapa en förståelse för huvudpersonens tankevärld. Och det till skillnad då från att jag inte alltid förstår samhället hon kommer ifrån. Makina (huvudpersonen) bestämmer sig för att leta rätt på sin bror som lyckats ta sig till USA. Själv smugglar hon brev mellan kriminella. Den delen är underordnad. Behållningen är hennes fascinerande förhållningssätt till världen. En trivsam bok för en eftermiddag i läsfåtöljen.

Låt bönor förändra ditt liv gav mig en insikt. Visst har jag länge vetat att man blir tjock av snabba kolhydrater. Nu vet jag – lättfattligt förklarat – varför! Och har dessutom fått några enkla tips!

 

 

 

SparaSpara

SparaSpara