Vänskap verkar må bäst i öppna landskap.

Vänskap verkar må bäst i öppna landskap.

I Från ett cafébord i Paris filosoferar Owe Wikström om vänskap, tristess och samtalets nyanser. Hur uppstår vänskap? Vad har den för fundament? Vad karaktäriserar den? När upphör den? Hur tillåter vi oss idag att vara vänner? Hur för vi samtal? När känner vi gemenskap med andra? Dessa och många fler frågor väcks till liv hos mig när jag läser Från ett cafébord i Paris. Owe Wikström åker tillbaka till studentårens Paris för att genom café- och Parisliv skriva denna bok.  En passage jag tyckte var mycket intressant tangerar mitt bloggskrivande:

Sid 88 ”Sådant (med vänner/bokcirklar etc, Karins anm) bokprat hindrar inte att det också är viktigt att umgås med romanfigurer i sitt eget inre för att på så sätt bevara sin läsupplevelse för sig själv, att inte spä ut den med ord. Risken är annars att den trivialiseras. Att ibland inte torgföra vissa bokupplevelser respekterar läsupplevelsens integritet. Den som ruvar på en hemlighet bär på en laddad kraft. Därför kanske inte allt ska benämnas.” För mig blir det alltid en balansgång mellan vad som lockar och vad jag vill berätta för att du ska få din upplevelse av boken jag skriver om.

SparaSpara