”Du kan aldrig stiga ner i samma flod två gånger”

”Du kan aldrig stiga ner i samma flod två gånger”

Denna september 2017 läser jag romaner om ett evigt tema; att söka det som inte längre finns antingen den gäller en känsla av hemvist, en försvunnen fader, ett fosterland man lämnade för 20 år sedan eller aldrig varit i, trots starka känslor av rötter med det. Förra inlägget handlade om Vända hem  av Yaa Gyasi. En ghananesisk släktkrönika över flera århundraden. Den slutar i nutid då en ättling åker tillbaka för att ge sig själv rötter. Att återvända av Hisham Matar skär djupare in i mig. Den klassas som biografi på biblioteket och handlar om Hishams sökande efter sin far, Jaballa Matar, en hög militär och diplomat i opposition till Kadaffi. Jaballa kidnappas i Kairo och förs till ett av Iraks med ökande fängelser, varifrån livstecknen så småningom upphör. Ingen vill berätta vad som hänt, ingen. Hisham skriver om sin 25 åriga kamp för att få visshet om vad som hände hans far. ”Man låter en människa försvinna, inte bara för att tysta honom utan också för att försvaga sinnena hos dem som blir kvar, för att fördärva deras själar och begränsa deras tankar. När Gadaffi tog min far ifrån mig, satte han mig i ett rum som inte var mycket större än den cell där far satt.”

Jag får också en lektion i Iraks historia, om kung Idris, Italiens ockupation, samt Gadaffis maktövertagande. Det är smärtsam läsning. Bra skriven. Absolut läsvärd!