Augustiläsning

Augustiläsning

Alla mina glasögon har rätt styrka, det skymmer tidigare, grönsakerna mognar på Plätten och jag återvänder med njutning till min läshörna.

Först ut är Mödrarnas söndag av Graham Swift. I en artikel i SvD beskriven som ”utspelar sig under en enda eftermiddag men rymmer berättelsen om ett helt liv.”  Den nu 90-åriga författarinnan ser tillbaka på en söndag 1924, Mödrarnas dag, en söndag då mor skulle hyllas. Den dagen tar hennes liv en ny vändning och hon väljer att gå vidare.

Jag kan inte låta bli citat till ur recensionen/intervjun. ” ”Mödrarnas söndag” handlar till stor del om att demonstrera hur mycket av livet som är ett mysterium. Vi har en tendens att vilja förklara vår omvärld, men seriös litteratur visar i stället på sakernas komplexitet. Det står i kontrast mot de falska historier som skapas av politiker eller reklammakare. Skönlitteraturen kan svepa sådant åt sidan och säga: livet är så här, djupt mystiskt och komplext. Och i det finns glädjen i att leva, säger Graham Swift.”

Läs och njut!

Sedan The Franks av Edward James. I mitt livs ”bokflod” har jag då och då stött på ”den merovingiska kungaätten”. Merovinger, vilket underbart ord. Någonstans, någon gång får jag höra att Napoleon var besatt av bin, som symbol för en gammal fransk framgångsrik kung av merovingisk ätt. Se där! Kungen hette Childerik och man fann de gyllene bina i hans grav i belgiska Tournai.

Det här citatet kommer från Populär Historia, 27 september 2004 av Ulla Britta Ramklint. Det handlar om Napoleons kröning till kejsare.  ”Färdigt för entré alltså, men om Napoleon saknade någon talang som teatermänniska, så var det som kostymör. Han hade nu svept sig i en omöjlig ensemble av purpurröd sammetsrock broderad med gyllene bin, det hela toppat av en slokhatt med strutsplymer. Temat var bin; det kejserliga emblemet skulle innehålla bin, och Joséphine, med vilken kejsaren de senaste veckorna hade haft våldsamma gräl, var också bi-broderad på en vit satinklänning, och överströdd med diamanter.

Detta var bakgrunden till att jag ville läsa om frankerna (varav merovingerna var en ätt), en av de germanska stammarna som höll till norr och väster om det romerska riket. I romerska skrifter dyker de upp på 300-talet som barbarerna som i stammar ägnar sig åt gerillakrigföring mot det romerska riket fram till dess fall. De är mäktiga frankerna, inte bara genom död och erövring. En kungadotter gifter sig med östgoternas kung, Theoderik den store. En kung ser till att frankerna blir katoliker (i mitten på 400-talet). Att jag hittade The Franks är tack vare Tore Janssons bok Germanerna, som jag skrivit om tidigare. Nu har jag en lite klarare bild av Europa innan Karl Martell, Pippin den lille och Karl den Store kliver upp på scenen.