Framtidsstaden – samtal 12 i Bokcirkeln

Framtidsstaden – samtal 12 i Bokcirkeln

Lars Åbergs Framtidsstaden – Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då? är boken för dagens samtal. Utanför fönstren gloppar stundom flingor, stundom sjunger koltrasten i obarmhärtig aprilsol och vi njuter mat, vin, levande ljus och många associationer.

Framtidsstaden handlar om hur Malmö stad har hanterat invandringen de senaste 20-25 åren. Hur projekt i mångfald och utmaningar blivit svenskars försörjning och där politiker gömt sig bakom islamofobi och diskriminering för att inte stå för något tydligt.  Men det är klart inte lätt när – ”sid 232 i boken – År 1975 antog en enig riksdag det lagförslag om en ny invandrar- och minoritetspolitik som slog fast att ”invandrare och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.””

Det här är den viktigaste bok som skrivit på mycket länge, säger Mie. Men varför är det då ingen stark debatt kring det som står i den? undrar Karin. Det kommer för nära  – och sanningen vill man inte se, säger Elisabet.  I boken citeras vad Salahuddin Barakat  har skrivit på Islamakademins hemsida under rubriken ”Den islamiska kvinnosynen” ”om det går att kombinera moderna och traditionella uppfattningar om kvinnors rättigheter.… Texten forsätter sedan med ett ifrågasättande av ”den västerländska moderna kvinnosynen”. ”Normer och värderingar som inte tar avstamp i någon objektiv måttstock har en tendens att vara i ständig förändring. Det var exempelvis först 1921 som allmän och lika rösträtt tillämpades i Sverige. Ett annat exempel är homosexualitet, som legaliserades så sent som 1944. Det finns mot bakgrund av detta godtyckliga förhållningssätt till normer och värderingar inget som objektivt fastställer att den moderna västerländska kvinnosynen är bättre än den islamska. Det finns många starka argument som visar att det snarare är tvärtom. Förvisso går det inte att komma ifrån det faktum att den islamiska lagen (Shari’ah) innehåller vd man ur ett sekulärt modernt perspektiv uppfattar som en ojämlikhet mellan könen. Och det är helt i sin ordning, eftersom kvinnor och män till sin natur, rent biologiskt, är olika och således omöjligen kan bli genuint jämlika.”

Så då spelar det egentligen ingen roll vilka mångfaldsprojekt vi har om de som vi ska idka mångfald tillsammans med har bestämt att det som gällt i minst 1000 år är det enda som gäller? Eller? undrar Karin som blivit så knäckt över boken att hon flytt ut till odlingslotten med jämna mellanrum.  Vad ska vi göra? På sid 219 står det  – ”Vad betyder det för de grundläggande samhällskontrakten att Malmö har gått från att ha fem procents utrikesfödda till att det nu är en tredjedel? Räknar man in andra generationen är vi uppe i 45 procent.”

Vem tar upp frågorna för en djupare samhällsdebatt? Vem är först med att på allvar uppriktigt agera i dessa framtidsfrågor?